Endast ett par månader efter upptäckten av Tutankhamuns grav omkom adelsmannen Lord Carnarvon, som var med och finansierade utgrävningen, av blodförgiftning och lunginflammation orsakat av ett insektsbett. Snabbt började spekulationerna kring en förbannelse som skulle vara Tutankhamuns hämnd mot alla som kommer i kontakt med hans mumie.
Lord Carnarvons död kopplades samman med en inskrift på en keramikskärva som Carter hittade i gravens förrum som löd: ”Döden skall med sina vingar slå den som stör Faraos ro”.
Tidningar tog snabbt fasta på storyn om Carnarvons död och kallade det för ”Faraos förbannelse”. Flera dödsfall började rapporteras där personer som undersökt Tutankhamuns grav eller hans kvarlevor hastigt omkom under märkliga omständigheter. Till och med Carters egna kanariefågel ska ha drabbats av förbannelsen och dött oväntat. Men vid en närmare studie av personerna som arbetade med utgrävning visade det sig att de allra flesta klarade sig bra. Inklusive Carter själv som dog först år 1939, 17 år efter att han upptäckt graven. Om det ligger någon sanning i myten eller inte förblir alltså osagt.
På grund av den sensationella gravupptäckten och ryktet om förbannelsen har Tutankhamun blivit en välanvänd figur inom populärkulturen. I filmer som Mumien vaknar (1932), Mumien (1999) och Tutankhamuns förbannelse (2006) behandlas historierna. Böckerna Faraos förbannelse (2002) av Kim Kimselius och Poppy Pym och Faraos förbannelse (2016) av Laura Wood är bara två exempel på mängder av litteratur på det populära temat.